Den 30/1-2011 tog du dina sista andetag efter en tids sjukdom. Din läkare hade ringt redan på förmiddagen då du varit svår att väcka. Din ena dotter (min moster) åkte till dig ganska direkt, och jag och mamma skulle komma på kvällen. Men ca en timme innan vi skulle åka fick ci ett samtal. Du hade redan lämnat oss.

Jag och mamma satte oss i bilen och åkte, vi ville få en chans att säga adjö.

När vi kom fram låg du så fint i ordningjord i den röda tröjan du alltid hade. Det var tända ljus i rummet och lungt och harmoniskt.

Vi satt hos dig i en timme, det var så skönt att kunna hålla din hand och säga hej då på riktigt. Det hjälpte till att förstå att du verkligen var borta.

Du var väldigt speciell som person, men du brydde dig alltid på ditt sätt. Allt som engegerade dig gick du in i med ljus och låga. De senaste två åren har jag flera minnan från som jag kommer bära med mig med glädje.

Vila i frid morfar
Du är saknad <3