Sitter hemma hos älsklingen.. Han ligger bakom mig i soffan och sover men jag kan inte alls slappna av.. Jag är så förvirrad just nu.. Ledsen, arg och otroligt sårad.. Jag förstår inte? Du lovade ju.. Du har blivit lika knäckt varje gång, men ändå upprepar det sig.. Trodde du hade bestämt dig?.. tydligen inte.. 
Vet ärligt talat inte om jag klarar av det här.. Kommer jag någonsin kunna lita på dig igen? Att du verkligen står för det du säger och agerar efter det? Jag vet faktiskt inte.. kommer det någonsin bli som innan? 
Du är tydligen inte den jag trodde du var, och det gör så ont..

Vill du? Vill du inte? Du säger att du vill, men ska jag tro på det? Kommer du agera efter det eller är det bara något du säger? Tusen frågor snurrar i mitt huvud hela tiden och jag kan se dig framför mig. Det skrämmer mig att du kunnat vara så falsk... Låtsats som ingenting och varit glad trots att du mycket väl visste att det skulle knäcka mig totalt..
Nu är det framme, jag är knäckt. Mitt självförtroende ligger på botten igen och jag känner mig totalt otillräcklig och värdelös..

Vad är det egentligen du vill? Är det de du säger eller något helt annat? Vad rör sig i ditt huvud? Skulle så gärna vilja veta, inte bara höra dina ord, utan verkligen veta. Vågar jag eller vågar jag inte? Bra fråga..
Just nu vill jag bara gråta men inte ens tårarna kann rinna längst mina kinder.. Jag är helt paralyserad och fortfarande chockad.. Vet inte alls vad jag känner just nu..

                                ..och jag undrar åter igen.. Kommer det någonsin bli som förut?..